Flertalet lärare och föräldrar är nog överens om att det mestadels ska vara mobilfritt på lektionerna. Mobilerna ska inte stjäla fokus från undervisningen – om de inte fungerar som ett redskap under lektionen.

Lite klurigare är det med digitala hjälpmedel, IT-satsningar, i undervisningen i ett större perspektiv. Här ska alla vara positiva utan att det reflekteras över vad det innebär.

I en kulturartikel i HD får man lite att fundera över:

”En gymnasielärare i matematik gav mig ett bra exempel. Trots en internationell karriär inom vetenskapsområdet betraktades hon som en bromskloss på sin skola. Eleverna lär bäst, menade hon, när de räknar med papper och penna och inte genom att titta på filmer på Youtube. För att öva problemlösningsförmåga gav hon eleverna egna mattekluringar till fredagsavslutningen och inte Kahoot, som många av kollegorna. Kahoot är ett digitalt verktyg som används till frågesport, det är roligt men eleverna lärde sig knappt något medan mattekluringarna faktiskt övade upp problemlösningsförmågan.

Problemet är att Stockholm stad, och andra kommuner, har lagt ner miljoner på att ta fram skattningsverktyg där lärare bedöms angående hur långt de har kommit i sin digitala utveckling. Mattekluringarna ger låga poäng och Kahoot höga. Program som finns på arbetsplatser, som Excel, får också låga poäng medan kryssfrågor där eleverna svarar på sina mobiler ger höga.

Begreppet ”naiva teknikbejakare” har jag fått från Ulla Riis, professor emeritus vid institutionen för utbildningsstudier i Uppsala. Riis var tidigt kritisk mot godtrogenheten kring digitaliseringen och hon menar att den har skett via "push"-faktorer, till exempel diverse företags vilja att sälja in sina produkter.”

https://www.hd.se/2019-10-05/mobilfritt-men-skolan-sitter-fast-i-den-digitala-ravsaxen

FF