Kontinuitet är ett svårt ord. Betyder oavbruten följd. I skolans värld kan det översättas till att man möter samma lärare år efter år och att det sitter samma rektor på rektorsexpeditionen.

Tyvärr raka motsatsen till hur det ser ut idag.

Det svenska skolsystemet stimulerar sedan ett par år årtionden mobilitet. Också ett svårt ord. Det betyder rörlighet. Elever eller föräldrar som inte är nöjda med sin skola ska inte stanna och försöka få skolan att bli bättre, istället ska man söka sig till en annan.

Men just dessa skolbyten har negativ inverkan på inlärningen, enligt forskning. Och som alla vet hittar man plötsligt något negativt också på den nya skolan. Där är kanske lugnare, men lärarna outbildade, eller så är lokalerna undermåliga eller mobbning något man blundar för.

Tar man enskilda klasser i de övre skolåren är det ibland en enorm omsättning på elever över bara ett par år. Vad det gör med gruppdynamik, studiero och sammanhållning kan ju var och en räkna ut.

Tyvärr har detta sedan några år också spridit sig till lärarkåren. Efter år av dåliga löner är byte av skola ofta det enda sättet att få upp sin lön.

Inte heller rektorerna utgör något undantag. Vi räknar till minst tio olika bara på vår skola under de senaste sex sju åren.

Det som behövs är alltså mer kontinuitet.

Klasserna måste slippa få en ny lärare varje termin och ständigt nya grupper av klasskamrater. Lärare och övrig personal behöver på samma sätt få en skolledning som stannar och lär sig skolan.

Det vi här tar upp är troligen det enskilt viktigaste för att Slottsvångsskolan liksom en massa andra skolor ska kunna utvecklas på ett bra sätt.

Tyvärr ser man just nu inte något som pekar på att det ska bli stabilare på skolorna.

Den stora friskolan nere i stan slog sig för bröstet och hävdade att man har många utbildade lärare. Året innan hade man det inte. Vilket naturligtvis pekar på en stor personalomsättning. Problemet finns över allt…

FF